Det är ca 10 år sedan fastighetskrisen fick Sverige på knä. Bankerna fick svidande kritik, staten och skattebetalarna fick sopa upp resterna efter svindlerier i Kreugerklass, och massor av småsparare och vanliga människor fick se sin privatekonomi säcka ihop. Mannen från Nordbanken, som drog igång vansinneskarusellen, lånade ut pengar utan säkerhet, och drev upp hysterin kring fastigheter, kan du läsa om här. Notera nivån på de fallskärmar som delades ut, och jämför med dagens tillnyktring i det avseendet. Till yttermera visso kan man hos Projekt Runeberg (Lysator, Linköpings Universitet), som ger ut omfångsrika Nordic Authors (register med över 12 000 nordiska författare), läsa att man efterlyser information om "författaren NN", som av outgrundlig anledning inräknas i denna skara? Ingen verkar dock ha skickat in en enda upplysning, vilket får ses som ett hälsotecken.

Idag (2000-12-15), med bara dagar kvar till milleniumskiftet år 2001, kan konstateras att Framfab tvingats till brutal verklighetsinsikt. VD:n för Icon Medialab (med mångåriga meriter från Posten) tvingas be både börsen och investerare om ursäkt, och interna oenigheter rullas upp inför öppen ridå. Båda IT-företagen dras med katastrofala kursras, portalfigurer som tystnat och sålt av aktier, med ilfart mot försvinnanden bakom historiens dimhöljda ridå.

Storslagna vyer, som ofta handlat om en tävlan om ökningen av antalet anställda, har nu fått löjets skimmer över sig. Industriföretagens aktier stiger, när man låter meddela att man avser minska antalet anställda, ty mindre anställda representerar för nyktra placerare lägre kostnader=förbättrad vinstmarginal. I IT-världens självskapade "kejsarens-nya-kläder-ekonomi" har det omvända gällt.