Har ett nyhetstelegram om en rykande krater på andra sidan jordklotet med oss sommarfirande svenskar att göra?
Ja. Mer än ni tror.
För om man vrider och vänder på saken så förvandlar White Island-vulkanen, och världens alla andra aktiva vulkaner, hela den så kallade mijöpolitiken till flugskit och misstänkt bluff.
Gissningsvis bryr sig miljöpartister, centerfolk och professionella miljövänner av olika slag inte nämnvärt om White Island, om de ens hört talas om utbrottet. Men de borde. Om de hade någon heder i kroppen. Och om de kunde stava till ordet perspektiv.
Låt oss ta en vulkan närmare Sverige som exempel: Etna på Sicilien. 3 350 meter hög. Har haft cirka 20 utbrott per århundrade i 600 000 år eller så.
Denna vulkan är förmodligen Europas största förorenare. Den släpper oavbrutet ut ohyggliga mängder gift och elände från jordens inre. Jag har hämtat fakta ur en artikel om docent Sven Laufelds i Naturvetarna, ursprungligen presenterad i Svensk Sjöfartstidning nr 23-24 1999.
Även när det inte pågår några utbrott så gasar Etna varje år genom toppkratern och genom mängder av hål och sprickor på sluttningarna lugnt och stilla ut:
13 miljoner ton koldioxid
1,5 miljoner ton svaveldioxid
100 000 ton svavelväte
110 000 ton klorväte
5 500 ton fluorväte
Och en hel del annat som inte får säljas i färgaffärerna.
Sveriges samtliga föroreningskällor; motorfordon, fatyg, värmepannor och kolkraftverk producerar 550 ton svaveldioxid per dygn. Etna släpper dagligen i ensamt majestät ut närmare 4 000 ton av samma gas.
Enligt Laufeld gasade vulkanen Pinatubo under ett mycket stort utbrott 1991 ut 20 000 000 ton svaveldioxid på två dygn.
Vulkangaserna består mestadels av vattenånga, som en gång skapade haven. (Jo, det är självklart att världshaven kommer inifrån jorden. De regnade ju inte ned från yttre rymden.)
Men de giftiga gaserna som följer med vattenångan blir till syraaerosoler och påverkar jordens klimat. Klorvätet förvandlas till saltsyra, fluorvätet blir fluorvätesyra, med vilket man kan etsa glas. Och så vidare.
Geologen Laufeld, som själv bott två år på vulkanen Tangbukan Prahu på Java, menar att naturen har ett otal inbyggda biologiska buffertmekanismer som träder i kraft när hon själv råkar i galopp.
Artikeln var så intressant att jag ringde upp Laufeld. Han sa:
- Den viktigaste miljöinsatsen idag vore att se allting i ett längre tidsperspektiv. En del av varningarna för växthuseffekten hör hemma på de teologiska institutionerna. Det började när meteorologerna i USA behövde pengar till superdatorer. Enda sättet att få pengar var att skrämma upp människor med växthuseffekten.
Östersjön då, och Aralsjön?
- Aralsjön var minst lika uttorkad på medeltiden, långt innan de vände floderna. Det hade med nederbörd att göra, allting är rytmiskt. Och Sverige släpper inte ut mer föroreningar i Östersjön i dag än vi gjorde på stenåldern. Vi borde ha hjälpt de andra länderna runt omkring med utsläppen för länge sedan. Men se det i ett längre perspektiv... Östersjön är det största innanhavet. Det har varit salt, det har varit sött, det har varit land. Nu håller det på att bli land igen. Och så får de inte muddra i hamnarna i Kalmar och Helsingborg och på andra ställen utan en massa krångel, för att de inte får släppa muddermassorna på djupt vatten.
Laufeld och jag hade mycket att prata om. Allt får inte plats här. Men visst är det vidunderligt att de politiker som drivit fram koldioxidskatt och miljöavgifter och byggt partier runt de så kallade miljöfrågorna, partier som i dag är med och avgör Sveriges framtid, aldrig nämnt ett ord om vulkaner?
Jag ger mig fan på att en del miljövänner - utom möjligen Gudryn Schyman - kan tillåta sig att njuta av ett gott vin från Etnas sluttningar. Men de vill förstås inte såga av grenen de sitter på och medge att naturen sin egen värsta fiende, och att det är vulkaner, inte människor, som är vår tids största miljöbovar.
[Ur 